Ett Jävla Liv

Sisyfos

2011-08-31T21:26:00.006+02:00

Mama Kin-ved. Farsan har nyligen köpt 30m³ ved som ligger i en hög framför garaget, och jag går fram och tillbaka mellan den här högen och vedboden, med famnen full av Mama Kin-ved, dagarna i ända just nu. Det förhåller sig nämligen som så att man knappt kan tänka på vårt band utan att det kommer med en liten utgift. Om det är en slags böter, eller en varning, det vet jag inte, men det är så man blir vidskeplig när man tänker på hur mycket räkningar det här bandet genererar. Nu har vi efter många månaders uppehåll från varann börjat göra musik igen, and you guessed it: 10000:-, poom bang! Och har man dåligt med pengar, i kombination med en vedhög på gården och en far som är villig att betala för att få in veden i vedbo'n, ja då kan det bli såhär. Mama Kin-ved.

Å andra sidan har jag kommit på att jag får ut mer av det här än bara pengar och träningsverk. När kroppen får röra lite på sig kommer ju inte bara hjärnan och aptiten igång, man somnar skönt på kvällarna också. Helt plötsligt vaknar man före lunch, och slipper sovit-bort-hela-dagen-ångesten. Och det kanske verkar som jag varit på en Håll dig positiv-kurs med Mia Thörnblad nu, men har inte bicepsen blivit lite större också?

Kan du föreställa dig Sisyfos lycklig? Det kan jag, så länge han hade frisk lantluft i lungorna och bra musik i lurarna:

Pumpad

2010-11-18T15:47:00.003+01:00

Då har man för första gången sedan gymnasiets gympalektioner tränat igen. Tro nu inte att det har rört sig om något frivilligt initiativ från min sida, nej, det här var en obligatorisk friskvårdsaktivitet i jobbets regi (ganska ironiskt egentligen, med tanke på att jag redan nu känner att den annalkande träningsvärken kommer göra det omöjligt för mig att ta mig ur sängen i morgon). Vi gick iväg hela gänget och körde en timmas body pump.

Gud vad jag kan hata såna där träningsinstruktörsmänniskor. Ni vet, "kom igen, ända in i kaklet nu!", och "jag har en överraskning till er, vi kör 8 till!". Hade det inte varit för den där fåniga detaljen så kanske man skulle kunnat träna nån gång ibland, men som det är nu blir man ju bara provocerad. Kämpa på själv, din jävla idiot, liksom.

Urskiljningslöst ursinne?

2010-11-11T13:11:00.003+01:00

Mitt nya favoritord är ursinningslöst. Mest för att det inte betyder någonting, men ändå låter som att det är väldigt kraftfullt.

Jag kan förtydliga lite. Ursinning är inget ord, och därför kan inte ursinningslös vara ett ord. Det är helt enkelt ett ord skapat ur ett missförstånd, en kontamination mellan urskiljningslös, ursinne och besinningslös. Nu har det gått så långt att man kan läsa detta icke-ord i kvällspress, höra det i tv, och till och med läsa det i böcker.

Vad säger ni, ska vi bli ambassadörer för ordet och göra vårt bästa för att sprida det? Eller ska vi hitta på ett nytt ord och ursinningslöst sprida det?

Happiness is a warm gun

2010-11-11T11:38:00.004+01:00

I lördags när jag, Jens och Oscar hade våran lilla middagsbjudning dök plötsligt Joel upp efter sittning på House of Pain Tattoo. Nygaddad och full började han berätta en historia om författaren Hunter S. Thompson (Ja, ni vet, Fear and loathing in Las Vegas-snubben), och vi andra lutade oss tillbaks och lyssnade.

Det bästa Hunter visste var tydligen att gå omkring på sina marker med ett pumphagel-gevär, och skjuta ut över ägorna. Poängen var liksom inte att träffa något speciellt, utan bara att skjuta, känna rekylen, och njuta av någon slags underlig känsla av frihet.

När Hunter var 67 år gammal begick han självmord. Han lämnade ett brev med titeln Football Season Is Over:

No More Games. No More Bombs. No More Walking. No More Fun. No More Swimming. 67. That is 17 years past 50. 17 more than I needed or wanted. Boring. I am always bitchy. No Fun — for anybody. 67. You are getting Greedy. Act your old age. Relax — This won't hurt.

Hunters sista önskan var att få sin aska utskjuten ur en kanon över sina ägor, där han så mången gång rökt cigaretter och skjutit hagelgevär. Kanonen var belägen på ett 50 meter högt torn, och var designad av Hunter själv. Den såg ut som en knytnäve med två tummar.

"Fatta vad jävla coolt, liksom!", avslutade Joel sin historia och somnade i en sackosäck. Det har gått några dagar nu, och jag kan inte annat än hålla med: Fatta vad jävla coolt!

En jävligt helga helg.

2010-11-09T09:19:00.009+01:00

Något av det bästa jag vet är att upptäcka ny musik, speciellt eftersom det händer mer och mer sällan att jag hittar något jag verkligen gillar. Går det för lång tid mellan upptäckterna kan jag bli nervös också; "finns det ingen mer bra musik nu eller!?" - det är en riktig rysare. Som tur är gör det ju det.

Nya favoriten heter Bonobo och gör för själen vad tigerbalsam gör för en stel nacke. Klicka här för att lyssna, så fortsätter vi sen...

Helgen ja, fy bubblan va kul man kan ha ibland. Först spelade vi ju med Mama Kin i fredags, med en monumental efterräka hos Edwin som avslutning. När ett helt vardagsrum dansar och fånler av lycka klockan fem på morgonen, då vet man att man är på rätt ställe. Speciellt om det är just Ratt det dansas till.

Morgonen efter var ögonlocken två trasiga rullgardiner som inte ville gå upp. Jag och Oscar axlade dock varsin superhjälte-mantel, och påbörjade expedition Hem till Stockholm. Ömtåliga som aldrig förr lyckades vi ta oss ner till tågstationen, och ombord på ett dammigt, försenat Intercity.

Väl framme i Stockholm mötte vi upp Jens och började förbereda för kvällens aktiviteter: ja, vad ska vi kalla det - Herrmiddag? Gentlemen's club? Vi hade helt enkelt bestämt oss för att laga middag, män emellan, och sen vägra alla anbud om utgång. Grabbar, bärs och godis only.

Ja, va lugn den kvällen blev! Kan avslöja att jag vaknade 17.00 i söndags, med någon som med hammare och spik satte upp nya tavlor inne i min skalle. Vem som helst skulle bosatt sig i mjukisbyxor efter ett sånt uppvaknande, men jag hade andra planer...

En dusch, en pizza och en liter vatten senare började verkligheten te sig någorlunda trevlig igen, och det var en jävla tur det. Jag, Kim och Stina skulle ju gå och lyssna på Ratatat på Debaser, och nu med facit i hand är jag jävligt glad att jag tog mig iväg. Snuskigt bra.

Som avslutning tänkte jag bjuda på två klockrena ordvitsar jag stulit från skinnbankare Micke Nilsson: "Jag vill inte ligga i samma som säng som Keanu, för Keanu Riivs", och: "Vill du ha Martin Scorseses telefonnummer kan du ju alltid kolla med Robert Eniro".

Fridens!

Saker att glädjas åt en dag som denna

2010-11-05T09:57:00.005+01:00

*FREDAG!!

*Att somna mitt i en Färjestadsmatch är vanligtvis inte något jag brukar bli glad över, men igår slapp jag i alla fall se FBK tappa 1-4 till 5-4.

*Malena Backman ska till Karlstad ikväll.

*Jag ska till Karlstad ikväll.

*Den här låten:

*Fläskkarré med bearnaisesås i lunchrestaurangen.

*Oscar Leander kommer också vara i Karlstad ikväll.

*Mama Kin ska spela på Tempel ikväll och jag får låna världens bästa Jonas Löfgrens bas.

*Att jag inte har årets skitlåt "Need you now" på huvudet längre.

*Julmusten är tillbaks!

Ang. Kungen

2010-11-04T09:50:00.004+01:00

Carl XVI Gustaf fyller 65 år i april nästa år, och når därmed pensionsålder. I hela sitt liv har han gjort precis det som förväntats av honom, varit kung och representerat Sverige. Han har gjort det så bra att de allra flesta i det här landet gillar kungen, trots att monarki i sig är något väldigt omodernt; ett statsskick där vissa människor är mer värda än andra.

Nu har dock tre författare bestämt sig för att slå mynt av en massa rykten som florerat på internet i åratal, och jag kan inte låta bli att tänka: Ge fan i kungen, era jävla gamar!

Har man lyckats sköta sitt jobb utan några större skandaler i 65 år, trots ett icke självvalt liv i offentligheten, och dessutom med en förmögenhet som kunnat betala för alla excesser man kan tänka sig, ja då ska man fan ha ett pris - inte en skandalbok.

Hade jag fötts med blått blod hade författare redan kunnat fylla flera bokhyllor med ögonbrynshöjande dekadens. Så, släpp det. Låt kungen vara.

Trevlig helg!

2010-11-03T12:14:00.004+01:00

Vad är det för mönster på cigarettfiltren egentligen? Vad är det tänkt att det ska likna, kork eller? Verkar ju synnerligen korkat i så fall. Dom borde se ut mer som geléråttor istället, så det känns lite mer aptitligt.

En petitess, kanske.

Något häftigare är att det nu är lunchtid, onsdag, och vi påbörjar nedförsbacken mot helgen! (De där motivationskassetterna jag lyssnar på under nätterna börjar verkligen göra skillnad!)

På fredag spelar Mama Kin på Tempel i Karlstad, och det är givetvis obligatorisk närvaro för alla jag känner i Karlstad med omnejd. Annars... [Här hytter jag med näven]

Nya tider, nya upptäckter

2010-11-03T08:18:00.005+01:00

Jag läste någon väldigt roligt på nätet igår som jag måste dela med mig av. En ung kille har funderat fram en teori, och vid första anblick verkar den kanske inte vara något speciellt, men vid lite närmare betraktelse ter den sig minst lika genial som Einsteins relativitetsteori.

Den kallas Runkteorin, och fungerar tyvärr bara bara på män.

Enligt geniet som kommit fram till detta ljuger vi män indirekt för oss själva hela tiden. Lögnen kallas begär, och gör att vi aldrig riktigt kan lita på vårt omdöme i vårt sökande efter partner. "Gillar jag henne, gillar jag henne inte?" - Man kan aldrig vara helt säker, eftersom lusten grumlar omdömet.

Men det finns ett kort ögonblick då vi män är i kontakt med verkligheten, och jag tror ni redan listat ut när detta är. Ja, sanningens ögonblick är ju direkt efter att man kommit.

Så är du tveksam över ifall hon är tjejen att satsa på (no pun intented), dra bara en runk, och ställ dig själv frågan efteråt. Om det kittlar i magen även då så är det bara att köra!

Flatulens pt. 2

2010-10-28T19:00:00.002+02:00

Albert Danielsson vinner en blå hammock i valfri färg som tack för att ha löst fismysteriet. Exakt såhär ser alltså en fjärt ut:

The color purple

2010-10-27T14:44:00.004+02:00

Idag ska man visst ha på sig nåt lila för att visa att man inte tycker att HBT (homo-, bi-, & transsexuella)-människor är äckliga, sjuka eller konstiga. Det tycker jag ju såklart inte att de är. I själva verket har jag HBT-personer att tacka för mycket:

*Det blir mer tjejer över till mig. Tack alla bögar!
*Det finns lebbar i världen. Tack alla lebbar!
*Vi glamrockare har en cool look. Tack alla transor!

Tyvärr har jag inte på mig något lila idag, så för att undvika att bli bögrånmördad på vägen hem av någon som tror att jag är homofob ska jag köpa en sån här. Det är vad jag kallar en 'win-win situation'

Man lär sig något nytt varje dag

2010-10-27T13:03:00.004+02:00

I researchsyfte surfade jag runt på Wikipedia i jakt efter information om flatulens (se föregående inlägg), och klickade mig av en slump vidare till vaginalflatulens:

Vaginalflatulens innebär att luft släpps ut genom slidan, till exempel under samlag, ackompanjerat av ett ljud liknande det som uppstår vid vanlig (anal) flatulens. Även kallad musprutt eller jubelfis.

Jubelfis! Dagens ord, lätt!

Flatulens

2010-10-27T11:28:00.005+02:00

Är det bara jag som undrar om det kommer rök från röven när man fiser utomhus vintertid? Sådär som när man andas. Alltså, om man går på en cykelbana exempelvis, och någon går bakom en, kan då denna någon se om man fiser? Och hur ser i så fall en fis ut?

I somras lärde Ola Hertzberg mig ett nytt ord, fjärtsvans, och det kan ge en fingervisning (höll på att skriva vingerfisning) om hur en fis kan se ut. Hör här!

Fiser du utanför en bil, väntar tre sekunder, och sen går in i bilen, så kommer du ha med dig lukten in i form av en fjärtsvans. Jag föreställer mig att fisen liksom klamrar sig fast i stjärten och inte gärna släpper taget. Kan det stämma?

Jag vill helst inte tänka på fisar hela dagen, så om någon vet hur en fis ser ut: please tell me!

Näcken

2010-10-26T14:28:00.002+02:00

Senaste tiden har jag funderat över att skaffa mig en fiol och sätta mig själv i hårdträning. Tänk att stå naken i en bäck, med vatten upp till knäna, och lira fela - det måste ju vara det ultimata raggningsknepet! Jag tror fan det var så morsan och farsan träffades till och med.

På tal om raggigt och fiol, listen to this: Daniel Sandén Warg - Faremoen

Paul

2010-10-26T13:49:00.006+02:00

På Aftonbladets förstasida just nu: Bläckfisken Paul är död; jag tror att jag måste skriva av mig lite.

Det första som slog mig var att det alltså inte hjälper att ha många armar när man möter döden i schack. Å andra sidan hade väl tipsoraklet Paul redan tippat att han skulle torska (havshumor) matchen, och blev förmodligen inte så värst förvånad. Han dog i sitt akvarium i alla fall. Jag tror han hade velat ha det just så.

En andra tanke är att detta är den största nyheten just nu, enligt Sveriges sämsta tidning. -Sug en fis ur rövhålet på mig, Aftonbladet!, som Val Kilmer kanske hade sagt.

Bland övriga nyheter noterar vi att Jon börjat blogga igen.

Money

2010-09-07T19:25:00.004+02:00

Jag har gått omkring och haft en ekonomisk depression i några dagar. Sådär så jag plötsligt på jobbet började raljera högljutt om hur vidrigt det är med pengar! Och gapade om kapitalismen, och hur den tar fram det sämsta i folk! Och gormade om staten, och hur den suger ut en, med arbetsgivaravgifter, inkomstskatt, och moms. Dom tar ju fan mer än hälften av lönen!

Men så sitter jag här hemma nu och funderar. Jag har godis och dricka och pizza och snus och cig. Jag har precis spontanbeställt en iPhone 4, för jag inte kan stå ut med en dag till utan Spotify i mobilen. Och i morgon har gjort upp planer med några polare att sticka till Peppar och klämma några kalla efter jobbet.

Om jag prioriterade om lite skulle jag ju för fan kunna torka mig i röven med pengar! Hur många tjugor behövs för en torkning, tro? Sju? I så fall skulle det röra sig om typ 140 spänn per kryddning. Fan, så jävla ofta skiter jag inte att det skulle vara ohållbart. Kanske läge på att sluta deppa.

Lyssnar bara på en artist just nu, och låten passar ju faktiskt ämnet: Sharon Jones & the Dap Kings - Money

Word-pun

2010-08-06T09:33:00.006+02:00

En kompis skrev precis på Facebook: Vart tog ordvitsarhumorn vägen!?

Jag har faktiskt funderat på exakt samma sak, speciellt nu när vi åkt förbi massa frisersalonger: Vart är ordvitseriet!?

Tyvärr existerar inte denna 'hair'liga, svenska tradition här borta. Jag som hade hoppats på "the Hairley Davidson salon", "Cut the crap", eller "Love is in the Hair" typ. Faktum är att det där verkar vara nåt slags bisarrt, svenskt fenomen. Stört...

Fan, jag som älskar ordvitsar! Skämt i stil med följande exempel:
"Vad Journey?"
"Jag lyssnar på Kiss."
"Det gör du Ratt i!"
De är ju dom bästa! Ni vet, dom där som nån bara sliter upp ur rockärmen och neutraliserar hela rummet med. Som när vi pratade porrskådisnamn och nån insåg att mitt dito såklart skulle vara John Son.

Nu har alla gått och lagt sig, men jag dröjer mig kvar med lite Curtis Mayfield - Give me your love. Lugnet håller på att lägga sig, och jag försöker utnyttja den lilla tid som finns kvar med att blogga lite snabbt. Om nån timme påbörjar vi en 10-timmare mot North Carolina. Hairregud!!

På väg

2010-08-05T16:22:00.005+02:00

Jag måste bara få ventilera lite: Fan va jag älskar Asphalt Valentine! Jag och Elias har återigen tilldelats den ynnest det innebär att få åka i deras van. Hör på det här: dom stannar och äter, vilket vi inte riktigt fått uppleva tidigare (jag kanske återkommer till historien om den Stora svälten senare), man får ta en cigg lite då och då, och sitter man som jag bredvid Brett, ja då öppnar man frukostölen vid 10-bläcket.

Brett, ja. Brett är mister evigt ung och oändligt god. Han bär inte t-shirts (aldrig), han bär en Paul Stanley-bringa! Ibland en skinnväst. Han ser ut som Eddie van Halen borde göra, har alltid en tankad Zippo i fickan, och kör ljusa, slitna Levi's-jeans. Jag har fått en ny idol! (och har faktiskt redan köpt en Zippo of my own.)

Brett är till vänster, till höger AV's sångare Joe Flynt.

Vi åker från Jacksonville, Florida mot nåt ställe som ska heta New port Richey, och jag lyssnar på Al Green. Det borde ni också ta er tid att göra: Full of Fire.

Får man vara lite gnällig för en sekund?

2010-07-31T18:22:00.004+02:00

Igår hände det, jag minns inte vem det var, men någon av oss yppade för första gången de förbjudna orden: "Jag längtar fan hem, jag". Alla höll med. Det är inte det att vi inte har kul, för det har vi, utan det är väl helt enkelt så att man skulle kunna åka vart fan som helst och ändå sakna sitt hem till slut. Och det vet vi ju, att även om man skulle befinna sig mitt i det förlovade land, till Värmland man ändå återvänder. Det stämmer inte in riktigt lika bra på Farsta, men nästan.

Jag vill ha fläsk med stuvade makaroner, morsan! Jag vill ha en iskall Mariestads, brorsan! Jag vill åka båt på Fryken, farsan! Gör er redo, jag kommer till Sunne blixtakut efter att vi landat.

Visst, det kan vara the bakfylla talking, visst, det kan vara att vi ska åka bil i sex timmar till, och visst, det kan bero på att jag är en jävla gnällspik, men då är det väl så då!

Så, nu känns det faktiskt redan lite bättre. Här har nåt att kicka igång lördagsfesten med, hörni: Sub Focus - Rock it

Bad boys, bad boys

2010-07-28T11:29:00.005+02:00

Oh my god, mina kära vänner. Herregud! Jag har precis kommit tillbaks till hotellet efter ett gig i Whitewater, och hela kvällen slutade med att jag var millimeter från att go to jail.

Detta har hänt:

Klockan var väl kanske tre, halv fyra när vi lastade ut grejer från spelstället, detta efter en grym kväll, med skitmycket publik, och jag var bränd nog att ta med mig en öl ut på gatan. Nån hade till och med sagt till mig att det inte var OK att ha med sig öl utomhus, men jag tänkte väl att det inte var så himla farligt. Amerikanarnas bärs är ju ändå typ 3,5or!

Hur som helst, några minuter senare jag satt framför turnebussen/husbilen och avnjöt denna trevliga Wisconsiska lager från bryggeriet Horny Goat (kudos on that brewery name, dude...) när polisen helt plötsligt åker förbi. Bill från Modern Superstar förstår, till skillnad från mig, allvaret i situationen, tar ölen ifrån mig, och gömmer den. Men faran var inte över än.

Nu händer allt blixtsnabbt. Två polisbilar svänger in mot mig, en från varje håll, och ut kommer tre officers of the law med ficklampor, vapen, och med vokabulär från tv-serien Cops på tv3.

-Where's that beer you was just drinking!?

Holy crap. Nu är jag kissnödig. Jag bestämmer mig för att köra värmlandstaktiken (dum, men snäll) och samtidigt spela svenskkortet. Jag svarar ärligt på alla frågor, och ber om ursäkt för mitt beteende; det är inte lätt att veta hur man ska bete sig när man är på besök, och lagarna är annorlunda. Dom mig bad om mitt ID-kort, ringde centralen och kollade upp mig, men till slut släppte dom ändå iväg mig med en varning. Så för er som inte visste det: det är inte OK att ha en öppen bärs på gatan in the state of Wisconsin!

Nu har den initiala skräcken börjat lagt sig, och jag kan njuta av hur skönt att veta att räkmackan funkar även här på andra sidan Atlanten. Nu blir det sömn - i morgon, Chicago.

The Meters - Look-ka py py

Baymont

2010-07-28T01:20:00.004+02:00

Sitter på hotel Baymont i Wisconsin. Edwin är precis klar med barbaran, så strax är det min tur. Vi har hängt här sen i måndags, 15 hårdrockare från tre olika band, då vi haft några lediga dagar och spelat på dörren på en pub i universitetsstaden Whitewater. Akustiska gig också, I shit you not.

Det är fruktansvärt långtråkigt på dagarna. Det är för varmt i solen, för kallt inomhus(jänkarna med sin jävla AC, alltså), och i skuggan är det också för varmt. Och fuktigt! Kvällarna är bättre, då finns det ju i alla fall öl att roa sig med. I natt, till exempel, låg vi i bubbelpoolen och blaskade med några av grabbarna i Asphalt Valentine till kl 05.00 ungefär. 10 av 10 på trevlighetsskalan!

Jobbar på att få in lite bilder från Elias digitalkamera också, han blev tyvärr av med sin laddare för några dagar sen, men har precis köpt en ny. I morgon kanske, eller i natt.

Här har ni lite härligt smörig amerikansk radiocountry så länge: John Mayer - Half of my heart

Kärlek vid första hänget

2010-07-23T04:41:00.003+02:00

Gud vad skönt att äntligen få tag på internet för en stund. Och gud vad skönt att knäcka ut lederna och sträcka ut sig lite på ett gött hotell. Nu tror jag i och för sig inte på nån gud, men gud vad jag inte vill rekommendera att sova fem pers i en bil, medan den kränger fram och tillbaks över filerna på en interstate i u.s of a. Vi har haft några såna nätter, och vi skulle egentligen haft en sån även igår, men vi mötte några människor som närapå fått oss att tro på högre makter.

Vi knallade omkring i downtown Fargo igår och försökte hitta en musikaffär att kika lite i(ja, Elias nyfikenhet hade ett finger med i spelet), men värmen och fuktigheten gjorde att vi hade svårt att lokalisera en; vi tog oss liksom ett kvarter på en kvart. Efter ett tag hittade vi dock en ljudaffär och bestämde oss för att gå in och fråga om de kunde hjälpa oss. Jorå, de visste var närmaste musikaffär låg, och det var visst en bit, men tjejen som vi mötte där visade sig vara en av de där människorna som man omedelbart skriver in sin cool-book, och man aldrig vill släppa taget om: Madeleine. Vi tog en cigg med henne utanför, och eftersom hon tyckte det var bisarrt att vi inte hade fått några hotellrum av spelstället, bjöd hon hem oss till henne efter att vi spelat. Hon insisterade, och gav oss vårt nummer.

Några timmar senare när vi hade spelat vårt set, druckit våra bärs, och var sugna på att få oss vår sömn, ringde vi henne. Hon ville inte ens förklara vägen för oss, utan insisterade(återigen) på att få komma och hämta oss, och till på köpet hade hon med en polare vid namn Shawn, som var en manlig motsvarighet till denna übermench - en turboskön snubbe med alla rätt som bara går att ha: wittyness, a good fuckin' sense of humour, and a great set of values.

Vid det här laget var Madeleine and Shawn inräknade i "vi", och där satt vi, ett rockband från Karlstad och två ljuvliga jävlar från Fargo. Vi drack öl, lyssnade på bra musik, och käkade Pizza Rolls, nåt slags vårrullsliknande, pizzasmakande snacks(vi har mycket att lära av amerikanerna), och bondade fullständigt i deras hus. Det var nästan med tårarna i ögonen vi sa godnatt till varann, för 5.30 på morgonen stack vi.

Jag pratade lite kort med Ward i bilen när vi rullade söderut på morgonkvisten: "Jag hoppas vi får träffa dom nån gång igen", sa jag. Ward bara log, och nickade, sen somnade vi om.

Ihop

2010-07-22T18:18:00.003+02:00

Sitter i gräset utanför matstället Ihop, nånstans i South Dakota. Igår spelade vi i Fargo, och ja, det var DET Fargo, från filmen.

Här har vi mig och Bill från Modern Superstar. Ett grymt band, och framförallt jävligt sköna dudes. Måste dra nu, men vi hörs snart igen. Tills dess, lyssna på Morphine - Scratch

Party all the time

2010-07-18T20:15:00.004+02:00

Jag sitter hemma hos Jimi och njuter av första lediga dagen på turnén, samtidigt som Jimi, Jaime och Jeremy städar huset och gården. De andra kukarna i Mama Kin är på väg hit med Modern Superstar, och dom ska tydligen vara på ingång rätt snart. Passa på att njuta nu, Jon!

Igår spelade vi på en stor biker-fest precis utanför Buffalo. Det var första gången i mitt liv som jag fick hänga med riktigt farliga människor, om ni fattar vad jag menar. Alla hade suttit i fängelse åtminstone en liten repa, och förmodligen hade hälften av dem mördat nån också. Det sjuka är att de här snubbarna är hur trevliga som helst, det enda man ska tänka på är att inte flirta med deras brudar... Hmm, undrar hur det gick. Jo, jag stod och snackade med en riktigt söt tjej efter att vi spelat, helt oskyldigt faktiskt, och då kom bokaren fram till mig och viskade en heads-up till mig: -Du snackar med presidentens brorsdotter nu, bara så du vet. Riktade in mig på maten efter det.

Och vilken jävla mat sen! Vi har käkat sjukt mycket skräpmat sen vi kom hit, och det har väl i och för sig varit jävligt gött, men nu var det dags för vår första amerikanska barbeque: Oh my fucking god, vilka revbensspjäll! Jag är ju ett revbensspjällsfreak och besitter faktiskt en viss expertis, och jag säger bara det: Oh my fucking god!

Dagens: Eddie Murphy - Party all the time (ja, jag är seriös - den rockar!)

God bless America!

2010-07-17T19:09:00.002+02:00

Det är helt galet vilka hyllare folk är här borta i America, gott folk. Man hinner liksom knappt av scenen förrän man stormas av en massa ljuvliga jänkare som bara vill tokhylla en för en stund. Man kan verkligen vänja sig vid det här, alltså!

Igår var vi i Pennellville, NY och spelade, och det var en jävligt go fest. Barägarna är jävligt sköna hela tiden också, och försäkrar en om att det är fri bar och gratis mat och att ALLTING är fucking självklart. God bless America!

Det där sista är förresten en mening jag redan hunnit höra ett gäng gånger sen vi kom hit. De älskar sig land ovillkorligt, och jag börjar faktiskt förstå varför.

I väntan på öl

2010-07-15T03:47:00.005+02:00

Jag sitter här hemma hos Jimi och försöker smälta lite intryck. Jenkarna har liksom chips med ostburgarsmak, flingor med godis och choklad i, och ALLA har SUVar eller trucks. I alla fall här ute i Erie, en stad med 100.000 invånare. Lite större än Karlstad, med andra ord. Jag vet inte, men det är som att dom målat in sig i ett hörn. Det ska vara coolt och fett och gött allting, och nivån är satt på en sån nivå att allt nyttigt smakar skit. Skulle man se en gammal skön bruks-Volvo på vägarna skulle den bara se patetisk ut. Som en rysk skräpbil, typ.

I morgon ska vi sticka till Allentown och spela på ett ställe som heter the Crocodile Rock. Ikväll är tydligen Bret Michaels där och lirar, så det verkar vara ett gött spelställe.

Nä, nu borde Edwin och Ward vara på ingång med bärsen snart. Får bli att vänta in dom på altanen, ta en cigg, och lyssna till det där jänkiga syrseljudet live. Det där man tidigare bara hört på film, ni vet. Ja, det låter verkligen så.

Wal-Mart

2010-07-14T22:23:00.001+02:00

Även publicerat på vår turnéblogg på www.nwt.se

Tjena dudes!

Nu har vi sovit några timmar. Hemma är det kl. kvart över läggdags(22.00) nu, medan det här är kl. high humidity and warm fuckin' weather(16.00). Vi väntar på att Jimi ska komma hem så vi kan sticka till Wal-Mart och köpa lite snask för kvällen. Risken för att vi kommer komma hem dubbelt så feta som när vi stack uppskattar jag till överhängande.

Här är ett par bilder från gårdagens flygresor.

Ljuvliga en-litare på Arlanda.

Rökpaus i Amsterdam.

Vi ses,
/Jon

Good morning U.S.A!!!

2010-07-14T14:28:00.002+02:00

Japp, vi har äntligen tagit oss fram till våran nya bästa vän Jimi i Erie, Pennsylvania, och jag känner redan att jag älskar det här slafsiga och vidriga landet. Första måltiden var en Supersonic Cheeseburger på snabbmatskedjan Sonic, och trots att hamburgaren såg ut som en trött, blöt, och flottig hög, så var den godare än någon burger jag nånsin fått i Sverige. Och chokladkakorna! Extra crunch, double crisp, fabulous fudge and creamy peanut butter, ja, det finns så sjukligt mycket olika smaker och kombinationer att man knappt kan välja. Och efteråt inser man att beslutsångesten var onödig eftersom allt ändå är så fett och sött och smakförstärkt att det, ursäkta uttrycket, turboknuppar i käften.

Nu ska vi sova för första gången sen Dackefejden, men vi hörs snart igen!

Du ska inte tro det blir sommar...

2010-07-09T14:39:00.002+02:00

...ifall man inte sätter en jävla fart. Och jag känner att jag tagit mig an den här sommaren som en plutonium-driven Ferrari Testarossa.

Nu är det fredag, och jag är passande nog helt slut. De senaste dagarna i Karlstad har varit asroliga, gôrtrevliga, själaboostande men också krafttömmande. Igår tog jag och Jens(Flens Nördholm) en sen middag på McDonalds nobelplan klockan sex på morgonen, och i förrgår satt jag pruttfull och lycklig på en taknock i Haga och hånglade medan solen steg över tegeltaken. Själaboostande och krafttömmande.

Idag ska jag åka högst upp i vattentornet på Herrhagen och mingla på framgångsrike Staffans lilla drinkbjudning. Jag känner på mig att framgången kommer att vara total, det är det alltid när Staffan bjuder till galej, även om vi i Mama Kin ska försöka duna i tid så vi tar oss upp pigga och fräscha i morgon då vi åker och lirar på Rockweekend Festival i Söderhamn.

Stay black, och upptäck Sharon Jones - How long do I have to wait for you?

Växlande molnighet

2010-07-05T13:45:00.003+02:00

Nähä! Ingen sol? Inte ligga på Gubbholmen och steka hela dagen? Vad fan ska man då hitta på?

Ja, det går ju faktiskt att leva ändå. Är hemma hos My(se förra inlägget) och har låtit förmiddagen slött passera med långdragen frukost och kaffe med musik. Jag latar mig with a vengeance, så att säga. Nästan trotsigt liksom vägrar jag att stressa, utan tvingar ner tempot till lägsta möjliga nivå. Om det är så skönt som jag föreställt mig hela våren? Fuckin' A!

Nu tänkte vi, jag, My och hennes bror Tim, som är här på besök, strosa ner till stan, titta runt lite i butikerna, och bejaka våra inre latmaskar. Det ska bli härligt!

Dagens låt: Kent - Gamla Ullevi

ps. Om ni tycker att jag blandar in mycket engelska i min svenska, så är det för att jag pratar så. Fråga Emmelie, eller brorsan.

Man hinner träffa goa människor också

2010-07-04T19:03:00.002+02:00

Ida U-S på uteservering i Stockhöla.

Ida klämmer på rattarna.

My Sohlin solar i skuggan på ett väldigt stylish sätt.

Ja, det kommer såklart att komma fler bilder allteftersom semestern framskrider. Mina vänner får se upp.

2010-07-04T18:45:00.003+02:00

Jaha, då var rephelgen över, och man får återgå till att inte ha någonting planerat. Vad ska man göra härnäst? Vart ska man styra sin kos?

Först och främst ut i friska luften, tror jag, Edwin är "så grymt sugen på negerbollar" att han inte vet vart han ska ta vägen, och nu börjar det ju dessutom spricka upp och bli fint inför i morgon. Ljuvligt!

Jag kan inte släppa matchen mellan Uruguay och Ghana. Vilken galenskap! Jag konstaterar återigen att jag älskar sport; vad som helst kan ju hända.

Lämnar er med en länk till veckans hit: Frankie Valli & the Four Seasons - Beggin'

Slinkor och kebab

2010-07-03T12:04:00.005+02:00

Jag har hamnat i Karlstad, Värmland och har precis vaknat upp hos min gode vän Dio. Vi planerar ett besök på kebabrestaurangen Antep, och lyssnar på Bobby Womack - Across 110th street. Dagen hann faktiskt inte ens bli fem minuter gammal innan Dio började prata om att han måste ha nåt "flötigt", ja ni hör ju själva, det blev några öl igår.

Gårdagen var faktiskt extremt nice. Var bl.a på Hennes & Mauritz och shoppade lite med Karlstads egna lilla slinka(ja, hon kallar sig så) Emmelie. Hon fick agera nån slags Carson från nåt slags Queer eye for the straight guy, förutom den lilla detaljen att Emmelie inte är nån homosexuell man då. Kom i alla fall över två t-shirtar, en skjorta, ett par shorts, ett par flip-flops, tre par strumpor, tre par boxershorts och ett linné för det modesta priset 940 spänn. Shit, va barnarbete jag lär ha sponsrat med det köpet.

Nä, kebab var det ja. Ta det piano så hörs vi inom kort.

Holiday from my vacation

2010-07-01T12:08:00.004+02:00

Idag vaknade jag klockan elva på förmiddagen. Igår kväll gick jag och la mig klockan elva på kvällen. Jag har alltså sovit ett halvt dygn, är härligt utvilad, och ska strax ut på stan och njuta av min första semesterdag!

Men precis innan jag skulle gå ut ur lägenheten och springa ner till tunnelbanan kom jag dock att tänka på er, mina gamla läsare, och min gamla gode vän som jag nonchalerat så länge: bloggen! Nu har jag ju faktiskt ingen ursäkt längre, när jag inte har ett jobb att gå och knoga på. Nä, jag får ta mig i kragen och skriva lite, så enkelt är det, speciellt eftersom det ju dessutom kommer finnas mycket kul att skriva om framöver; Rockweekend-festivalen, USA-turnén(jag nyper mig fortfarande i armen) och till sist Outhouserep i slutet av Augusti.

Fan, det kan ju bli en riktigt mäktig sommar, vill ni hänga med?

ps. Bjuder också på en riktig Gene Simmons-stänkare, sådär som de kunde låta på Unmasked eller Dynasty; Imperial State Electric - A Holiday from my Vacation(spotifylänk)

Nya Wermlandstidningen

2010-04-05T19:37:00.003+02:00

Ringde Edwin igår kväll. Ett kort samtal:

-Tjena Eddie, hur är läget?
-Jo, det är bra. Är i Karlstad på världens fest. Elias har precis försökt äta upp en hel NWT och lyckades nästan!
-Nä, är det sant? Va sjukt. Hallå?
*samtalet bröts*

Det är ett sjukt liv.

Saker att älska

2010-04-04T01:26:00.002+02:00

Den där läderskivan man får i taxin att ha bakom taxikvittot när man ska skriva sin signatur. Den är jävligt skön att skriva på.

Var på Körslaget förut också. Hejade på Oscars mamma Inka i team Rongedal. Dom där tvillingarna är Sveriges Bee-Gees alltså.

Morsan sammanfattar

2010-03-22T23:48:00.001+01:00

Vilket skönt slut på ett långt härligt lidande. Kram

Det är jag. Döden.

2010-03-22T21:25:00.002+01:00

Det står 4-4 mellan Färjestad och Skellefteå, och det är snart dags för sudden death. Jag smsar morsan:

Hur mår du morsan? Nervig?

Jag får ett svar inom tio sekunder:

Du anar inte. Jag är nästan död.

Det är hockey vi snackar om. Blodigt jävla allvar.

Fläsklägg på Östgötakällaren

2010-03-18T10:17:00.005+01:00

(...)Hit vallfärdar också stjärnkockar och restaurangmänniskor från hela stan för att avnjuta fläsklägget som gnidits in med avsevärda mängder salt för att sedan gå i ugnen på 120° i 4 -5 timmar. Resultatet blir alldeles lysande, en hård knaprig svål som man knackar sönder och äter under det att man stönar, sedan det mjälla grisköttet som smälter i munnen tillsammans med surkål och semmelknödel. Detta är ingen liten portion, säkert en 700 gr kött, så mot slutet stönar man igen, denna gång av utmattning som efter en rejäl holmgång i sängen. För upp ska man äta, absolut, här lämnas ingenting på tallriken, det vore att häda det allsmäktiga svinet i himlen.

- Ur Plura Jonssons recension av Östgötakällaren, publicerad i tidningen Stockholm City i november förra året.

Igår var det min tur. Nu kanske inte jag har Pluras smaklökar, han har ju trots allt gett ut sin egen kok(s)bok, men ja, jag stönade också av välbehag. Och ja, jag stönade också av mättnad. Jag blev tvungen att ringa Edvin:

*svarar* -Huurre, Edvin.
-Nämän tjänärä!
-Ah men tjänare.
-Du Eddie, jag måste bara berätta, jag har precis käkat Fläsklägg på tyskt vis med knödel och surkål.
-Nämän jävlar va truuue. Ärrä sant?
-Helt sjukt true. Och 50cl Primator på fat.

(här berättade jag detaljerat om hela upplevelsen för Edvin, vilket tog ca 5 min)

-Hur true som helst ju! Om jag fick önska mig vilken maträtt som helst att äta just nu skulle det lätt vara exakt den måltiden. *tystnad* Nä, vi får höras sen, jag måste ringa farsan och berätta att det finns Schweinehaxe i Sverige.
-Ah ok, men harä gött då.
-Du mä, tja! *klick*

Sen stack jag till Tyrol och kollade in Treats releaseparty. Bra dag, gårdagen. Bra fucking skit.

(dessutom hade jag äran att få spendera lite tid med sveriges coolaste tjej Nazanin också. Sjukt bra true muddafuckin skit, helt enkelt)

Tio på machoskalan, eller?

2010-03-16T09:34:00.005+01:00

För oss män är det ju som bekant väldigt viktigt att framstå som just "manliga". Man skulle kanske kunna tycka att vi har fått all den manlighet vi behöver i och med Y-kromosomen, men vissa av oss vill tydligen ändå odla fram telefonlursstora polisonger, snusa Grov Lös Live(baksnus som ej bakas, utan bara hivas in), eller lägga upp bilder på sina arbetsfordon i facebook-galleriet.

Nu kommer jag precis från lunchrummet och har alldeles nyss upptäckt ett annat typiskt mandomsprov - Vem kan äta mest, och ändå äta upp?

Varje dag pågår här i lunchrestaurangen ett slags mästerskap i ätande. Vi har nämligen en flerrättersbuffé framdukad här varje dag, och alla som någon gång har jobbat på restaurang vet att folk blir smått galna av bufféer. "Här ska jag tjäna in bensinen jag brände på att tokspränga i vänsterfilen hela vägen till jobbet", tänker de, och öser upp mat på sina tallrikar. Snart har de hittat sig en sittplats, och tävlingen kan börja.

Jag själv brukar hålla mig utanför det här, men idag var en av rätterna på menyn Tjockpannkaka med fläsk, och jag kände att här har jag min chans. Jag kan nämligen äta hur mycket tjockpannkaka som helst.

Regelverket är oskrivet, och mycket hemligt. Få vet alla detaljer, men på internet har vissa paragrafer läckt:

§1. En ej uppäten måltid diskvalificeras automatiskt. Endast uppätna bidrag bedöms.
§2. Resultatet bedöms med ögonmått och enl. vikt, inte volym. (konstigt nog, red.anm.)
§3. Domare och jurygrupper ska omedelbart efter lunchrestaurangens stängning ses i det hemliga konferensrummet för överläggning. Vinnaren meddelas senare på dagen, i form av "återkopplingssamtal". Eventuell vinstskatt betalas av vinnaren.

Så där satt vi, jag och karlarna, och åt. De skar upp sina potatisar och svalde sina pannbiffar, medan jag tryckte i mig ännu ett lass med pannkaka. De sörplade i sig Gulaschsoppa och blev feta runt munnen av flundrafiléer, medan jag tryckte i mig ännu ett lass pannkaka. De gick till salladsbuffén för tredje gången, och fyllde på med groddar, morötter och ärtor, allt medan jag, i godan ro, tryckte i mig ännu ett lass med pannkaka.

Och när den sista av dem hade lämnat bordet, nästan lite vinglig av mättnad, toppade jag min triumf med en Grov Lös Live. Men bara för att det är liiiite godare att snusa så.

Come all you tenderhearted - Stanley Brothers

2010-03-12T17:57:00.000+01:00

Elias Håkansson

2010-03-07T21:55:00.004+01:00

Jag fick den här t-shirten av Elias i helgen, och jag har utsett den till "The greatest gift a friend can give". Inte nog med att det är en autentisk tour-shirt från Crazy Nights-turnén 1988, och att det står "I went crazy with KISS" på ryggen, jag fick den också med följande visdomsord:

-Jag har växt ifrån den här t-shirten, så du kan få den nu. Men tänk på en sak: With a great t-shirt comes a great responibitity.

Vilken gåva, och vilken jävla man!

Bon Appetit!

2010-03-04T12:00:00.002+01:00

Ni som följt bloggen ett tag känner säkert till att jag lider av fågelnojja, eller ornitofobi, som det egentligen heter. Fåglar är bevingade råttor, och deras arbetsgivare heter Satan. De kan också "sense fear", dvs lukta sig till rädsla. Ja, det är sant.

En annan sak jag avskyr är s.k.morgonspyor. Man ser såna rätt ofta här i storstan. Troligtvis har någon morgonpendlare blivit illamående och hävt ur sig frukosten på väg till jobbet, alternativt att spyan härrör från valfritt fyllesvin som varit på hemväg från kvarterskrogen natten innan. Det spelar egentligen ingen roll, det äckliga är att spyan ligger där i morgonljuset.

I morse fick jag uppleva en Double Jackpot; en flock skator som kalasade på en morgonspya. Som några herrar i frack med en familjepizza, ungefär.

Jag skakar än.

"Det är skönt att våga bli förtvivlad, känna sig verklig."

2010-03-03T09:58:00.005+01:00

Rubriken är en textrad från Kjell Höglunds mästerverk "Man vänjer sig".

Jag hade faktiskt ett Kjell Höglund-moment när jag kom hem från Karlstad i söndags. Jag hade rest hela dagen, hade ont i ena knät, och var sådär lagom skakig och känslomässigt darrig på grund av alkoholen från kvällen innan. När jag väl landade i soffan fungerade inte TVn. Jag orkade inte äta, och hade väl ingen riktig matlust heller. Fick igång internet efter att ha kämpat i nån timme, och kollade OS på SVT Play. Där visade de ett snyggt ihopklippt genomdrag av de svenska OS-gulden, och när det var dags för Anja blev det bara för mycket.

Hollywood-stråkarna bara växer och växer. Först kraschen, sen publikens jubel när hon kommer på benen, och stråkarna som växer. Vi får se en intervju med en rädd pappa Anders, och stråkarna växer. Vi får följa spänningen vid start dagen efter, kommer Anja att starta? Jo, hon kör! Och stråkarna växer.

Hon klarar sig i mål i samma backe hon höll på att avsluta sin karriär i dagen innan. Hon ser lättad ut. Sen kommer vi till slalomen, och stråkarna växer. Hon gör ett kanonåk, och stråkarna växer. Julia Mancuso går i mål före Anja, Maria Riesch går i mål före Anja. Kvar vid starten är bara Lindsey Vonn, hon som är bäst, och stråkarna växer.

Vi vet ju hur det där slutade för Anja. Väldigt bra. Men när min personliga misär blandades med Anjas framgångssaga, och stråkar som aldrig slutade växa, var det skönt att våga bli förtvivlad, gråta lite framför datorn, och känna sig verklig en stund.

Dessa jävla Hollywood-stråkar, alltså.

Rephyl

2010-02-27T14:07:00.001+01:00

Det börjar bli mysigt som FAN i replokalen nu. Dagens nytillskott: pizzaskylten i neon.

Vänskap

2010-02-25T15:14:00.002+01:00

När man har varit vän med någon tillräckligt länge(Edvin) börjar ens relation långsamt att förändras.

Några exempel:
Man skippar artighetsfraserna(man vet ju redan att man gillar varann).
Man är ärlig(den andre vet ju redan såpass mycket värre saker om dig).
Man skrattar åt den andres olycka(att skratta bakom ryggen är illojalt).

Ett telefonsamtal kan då låta såhär:
J: Tja, man.
E: Nämen tje(ä)nare!
J: Läget då?
E: Rätt dåligt faktiskt. Mycket stress på jobbet, och dåligt med sömn.
J: *hånskratt*
E: Själv då?
J: *tystnad* -För djävligt här med.
E: *skratt*
J: -Jävla OS vettu, all hockey går på natten. Helt förstörd.
E: *hånskratt*
J: -Funderar på att göra bort mig i Karlstad den här helgen.
E: -Bra, kul.
J: -Jamma då? Och dricka lite?
E: -Usch va härligt vidrigt det låter.
J: *skratt*
E: *hånskratt*
J: -Du dubbelbokar dig inte nu då?
E: *tystnad* -Förmodligen.
J: *skratt*
E: *skratt*
J: -Nä fy fan vad kasst jag mår, alltså.
E: *skratt* -Jag med. För djävulskt svindåligt, faktiskt.
J: *skratt*
E: *skratt*
J: -Nä, nu lägger vi på.
E: -Ja, fyfan.
J: -Tja.
E: -Tja.

Noll substans. Maximal feeling. Lovely.

Kanadagäss

2010-02-23T01:38:00.003+01:00

OS ångar på, och hela världens blickar riktas mot Kanada(så även mina), så man får väl tänkas lyda den allmänna opinionen och fortsätta blogga om lekarna i Vancouver.

Idag har jag, kanske lite omoget, snöat in på vad man egentligen kallar folk från Kanada. Eller ja, kanadick har man ju hört, men då tänker jag att det kanske enbart gäller den manliga befolkningen. Och att kvinnor ifrån Kanada i så fall skulle kunna kallas... trumvirvel... Kanapussies!

Kanapussy?

Yes I can!

Hur man ska andas utomhus när det är -20°, enligt min gode vän Elias

2010-02-22T08:39:00.005+01:00

Ojvoj, vad kallt det är. När jag gick utanför dörren i morse frös näsan direkt. Som en specialeffekt från Terminator, ungefär. Elias har en teori om det här. När näsan fryser börjar människan andas med munnen, säger han, och det är därför folk blir förkylda. "Folk är så jävla dumma i huvudet. Hej hej, nu är det kallt i näsan, bäst jag börjar andas med munnen så jag verkligen kan få ner så mycket kall luft i lungorna som möjligt. Ja, vad smart jag är!", raljerar han och demonstrerar hur de andas. Med munnen vidöppen tydligen.

(ps. Det rätta sättet att andas vid extrem kyla är, enligt Elias, att ha med sig en halsduk som man kan andas igenom. Det ska fungera klockrent. ds.)

H-O-C-K-E-Y, hockey!

2010-02-17T15:48:00.003+01:00

På måndag spelar Sverige mot Finland i OS-hockeyn. Visst, det är guldet som ska bärgas, och visst, det är ryssarna och kanadickerna som är Tre Kronors största hot i turneringen, men det kan inte hjälpas: Sverige - Finland är en idrottsklassiker, och den matchen är trots allt viktigast av alla. Vi bara måste klå finnarna!

Den enda kruxet är att matchen börjar kl. 06.00 på morgonen. På en måndag, alltså. Hårda bud, kan man tycka, men vi har faktiskt arbetat fram en plan här på jobbet. Jag är nämligen inte helt ensam med att älska sport, utan har två kollegor(visserligen med djurgårdshjärtan, men nu är det OS och då finns inget hat) som också inser det livsviktiga i att se matchen.

Tanken är att vi ska ses här på jobbet strax före sex, och ha någon slags "knytkalasfrukost" där nån tar med juice och yoghurt, och nån annan fixar bröd och pålägg. Sen ska vi ha en stor frukostbuffé och titta på hockey med svidande ögon och knytna mansnävar.

Och alla ni som undrar hur fan jag ska ta mig upp kan väl svara på följande fråga: Minns ni när man skulle på sportresa med skolan, och fick ställa klockan på 04.30 för att inte missa bussen mot Sälen/Trysil/Idre? Just det! Då flög man upp som en tjackad duracellkanin och sjöng: "God morgon, god morgon! Hör fåglar sjunga glatt 'god morgon, god morgon' i köööör". Kan se ett liknande scenario utspela sig på måndag.

Klockan ringer. -Woohooo, hockey-time!! Upp ur sängen, in i badrummet. Tandborstning/urinering(samtidigt för att spara tid). På med kläderna, skit i duschen, och sen ilfart till jobbet.

Ja, om jag älskar sport så avgudar jag hockey.

Jag älskar sport!

2010-02-16T23:39:00.003+01:00

Det där är en provocerande rubrik för många. Skulle du, som sitter och läser det här blogginlägget just nu, ställa dig frågande till den så kan jag motivera den för dig om du vill. Inga problem, jag har säkert gjort det tusen gånger redan, och om jag ska vara ärlig så börjar jag faktiskt bli riktigt bra på det:

Om du skriver en historia som är för fantastiskt, så kommer publikens invändning att vara just detta: "Det är för fantastiskt."

Men i idrottens magiska värld så kan en ung Peter Forsberg få idén att göra den där straffen, lyckas med den(!), och samtidigt skrinna in i historieböckerna. Det finns en glad australiensare som vet vad jag menar. Steven Bradbury vann tidernas mest osannolika OS-guld i Salt Lake City 2002, tack vare att hans konkurrenter i short-track tappade balansen och föll i kvarts-, semi-, och final. Skulle historien ha varit påhittad hade den varit värdelös och otrovärdig.

Det problemet har ju inte sport. Och visst, det kan ha varit så att Gud var lite extra bjussig med Fjollighet dagen jag föddes, och jag blivit en sån där HBT-are som är en sucker för storslagna, lyckliga slut, men när Björn Ferry står där i OS-guldintervjun och förklarar: "Jag har inte fattat det ännu, och alla säger det på tv när de vunnit men det är faktiskt så...", så kan jag bara känna en enda sak:

Jag älskar sport!

Till och med månen gråter

2010-02-12T22:55:00.005+01:00

Jag sätter låten i början den här gången, så kan ni höra samma sak som jag gör just nu, medan jag skriver. Det är Al Green som gör en fantastisk version av Hank Williams 'I'm so lonesome I could cry'. En riktigt snyftig söndagslåt, perfekt när man är lite smått bakfull och ungkarl.

Det är alla hjärtans dag idag och jag har planerat in myskväll med Jens. Vi hade nog båda önskat en bättre plan, förslagsvis med någon från det motsatta könet, men nu är det som det är och vi har ju åtminstone varann. Kastar man in en romantisk komedi och lite popcorn kommer det nog funka riktigt bra. Man kan ju alltid kramas liksom.

Just nu sitter jag på en buss med destination Stockholm, och inser att jag verkligen måste klippa mig. Mitt hår är kluvet från topp till rot, utväxten tar upp fler procent av håret än själva färgningen, och hela alltet ser ut en grunge-dröm från tidigt 90-tal. Av någon anledning känns det dock som att jag står inför mitt livs svåraste beslut. Hur ska man se ut nuförtiden? Och hur kan man se ut? Kan man dra sleazefrisyren ännu en gång, trots att man fyller 28 om några månader? Frågorna hopar sig, men svaren lyser med sin frånvaro. Man får väl helt enkelt ta sig några öl innan och låta frissan få s.k. "fria händer". Det är ju inte bara jävligt modigt(dumdristigt?), utan också ett sätt att frånsäga sig allt ansvar över resultatet. Bekvämt.

Visst är han bra, Al? Jag lyssnar på den här låten minst en gång om dagen, och har gjort ett bra tag nu. På något sätt lyckas han förmedla så otroligt mycket känslor med väldigt små medel, och om jag hade varit tvungen att beskriva hans sångröst med ett enda ord hade jag nog valt... "delikat".

'The moon just went behind a cloud to hide its face and cry.'

Det finns liksom ingen sans rent textmässigt, vilket jag uppskattar väldigt mycket. "Du har lämnat mig, och ja, det är jordens undergång. Ja, jag kommer vara knäckt för alltid". Hank Williams var aldrig blyg för överord, och denna komiska aspekt lyfter faktiskt det hela ännu en nivå.

Vi hörs i nästa vecka, och då kan det bli lite spännande här på bloggen. Det är nämligen tio dar kvar till löning, och jag har en femhundring kvar på kontot. Såna desperata tider brukar alltid bli underhållande.

Landslide

2010-02-10T14:01:00.006+01:00

Ibland kan det vara gött att kura ner sig i soffan, sätta på Kärlekslåten(ja, vi kallar den så), och tillåta sig själv att vara lite kär i kärleken en stund.

Otur, men inte för mig

2010-02-10T09:29:00.005+01:00

Igår kväll satt jag på bussen hem från Bagarmossen efter ett besök hos min gode vapendragare Oscar, och eftersom det var ganska sent var jag den enda passageraren på bussen de första hållplatserna. Rätt skönt, faktiskt, och ännu bättre blev det när jag hittade en DN liggandes på sätet bredvid mig.

Nu hade det dock slumpat sig så att jag hade varit förkyld i helgen, med halsont, snörvel, och andra krämpor, och detta var huvudanledningen till ett litet missöde under resan.

Det började som en rysning i slutet av ryggraden, och fortsatte sakta upp över ryggen. Innan jag riktigt hann förstå vad som höll på att hända kittlade det till i näsan, och nysningen var ett faktum. Lyckan över att vara ensam på bussen, och att jag dessutom hittat en tidning, gick snabbt från moderat till överväldigande. Jag hade nämligen just nyst ut en stor slemklump i mittuppslaget!

Av vad jag kunde se hade inte busschauffören märkt någonting, och eftersom jag i paniken av att ha en snorgisch framför mig inte riktigt kunde tänka klart(läs: slänga tidningen) vek jag helt sonika ihop den och la det på sätet snett framför mig.

Andningen började snart bli lugn igen, jag hade just genomfört the perfect crime, och ingen hade märkt någonting!

Snart stannade dock bussen och plockade upp lite fler passagerare, och när en av dom, som tydligen ville vara lika tuff som jag och sitta längst bak, gick genom mittgången plockade han såklart upp tidningen på vägen. Andningstempot började gå upp igen. Visst, nu sitter han där och bläddrar lite förstrött, men snart kommer han till mitten och mitt lilla överraskningsmoment.

Återigen hade jag dock turen på min sida, då bussens robotröst talade om för oss att nästa hållplats var Skogskyrkogården, där jag skulle av.

Slutet gott, allting gott. I alla fall för mig.

Utan snus - såhär känns det

2010-02-09T11:33:00.002+01:00

När man har gjort misstaget att bli helt renons på snus får man nästan skylla sig själv. Man har gjort bort sig, helt enkelt. En värsta sortens blunder. En fadäs! Men innan jag springer ner och köper mig en ny dosa, och lägger in en rejäl gigant, tänkte jag ur dokumentärt syfte beskriva hur det känns:

Det värsta är det rent psykiska. Man ser för sin inre syn hur man lägger in en stor prilla, hur den direkt börjar rinna sådär perfekt som bara Grov Lös kan, och hur skönt det är. Men den tanken är bara en liten bubbla som smäller i samma ögonblick som den tagit form. Kvar lämnas man med en längtan, och en jävla massa abstinens.

Det kliar under huden, och det går inte att koncentrera sig. Snus: det är det enda man kan tänka på. Rastlös är bara förnamnet, och efternamnet vet jag inte, men det är väl säkert "Snus".

Under läppen känns det så jävla tomt, som att man föddes med en snus inlagd och nu upplever något slags undantag. Som om solen hade slocknat, ungefär.

Man börjar bli märklig. Ryta åt folk utan anledning, känna en viss blodtörst. Man rotar igenom köksskåpet i en desperat jakt efter någon form av substitut(lakrits, te, vad som helst), men inser hur patetisk man är och går och gråtduschar istället. Ihopkurad i duschkabinens hörn ger man sig på några sista hopplösa försök till att slå tankarna på snus ur sinnet, men misslyckas såklart.

Naken och dyblöt står man sen framför badrumsspegeln med ett rakblad i handen. "Inte en sekund till av denna tortyr" är det sista man hinner tänka innan snussuget tar över återigen.

Man blundar och börjar skära.

Samtalet med Ward

2010-02-08T14:16:00.001+01:00

-Arä ä Ward.

Några gånger i veckan snackar jag med Ward i telefon. Det vibrerar i luren, på displayen står det Ward, och trots att jag redan läst vem det är så svarar jag ändå: "Arä ä Jon?".

-Arä ä Ward, säger Ward då.

Nu var det som vilket samtal som helst. Det kunde lika gärna ha handlat om att jag skulle betala någon replokalshyra, eller att det addats för dåligt på myspace-sidan, eller att Edwin gjort något anmärkningsvärt igen(han gör ju det nån gång ibland).

-Amen tjenare, Ward.

Ward hade faktiskt försökt ringa några gånger tidigare under dagen, men jag hade inte orkat svara. Jag är lite som ett roulettehjul när det ringer faktiskt, det är typ fifty-fifty, men med något överhängande risk att jag inte svarar. 51%, nånting.

Tydligen behövdes det ett snabbt svar angående en spelning på Sticky Fingers i Mars, och det var därför han ringde(eller, det var det egentligen inte, men Ward ljög såhär i samtalets inledning). "Jo, jag kan. Sticky Fingers, fett!"

Nu ringde emellertid inte Ward enbart för att bara kolla om jag hade några planer en fredagskväll i Mars, utan plötsligt tog samtalet en ny vändning:

-Sen pratade jag med Jimi igen också, och nu är det klart. Vi ska till Amerika i maj. Två månaders turné blir det.

Jimi är en kille som jobbar med musik i USA, och som verkar ha åkt på ett rejält fall av the Mama-flu, för nu ska vi över atlanten och lira. Och även om det här är någonting vi har haft lite sådär på lut, är det fortfarande lika sjukt när Ward ringer och berättar att det är klart: Vi ska till USA.

Det är för övrigt bara Ward som kan berätta en sån nyhet och få det att låta som att man ska få blodpudding till middag. Med HIV.

Skivsläppshelg

2009-10-26T22:31:00.006+01:00

Det har varit en alldeles fantastisk helg. Fredagen på Harry B James blev precis så bra som vi hade hoppats, med fullsatt lokal, massa goda vänner, och ett riktigt lyckat gig. Detta ledde ju såklart till att vi fick lite svårt att hålla igen med alkoholen, i stundens hetta och allt, så när vi väl dunade in vid fyra-snåret på natten var vi faktiskt ganska fulla allihop.

Klockan 9 ringde klockan. Nu fanns det ingen glamour kvar. Vi stank som fyra alkisar när vi tog tunnelbanan ner till T-centralen. Och man kan väl säga att ingen av oss var speciellt glad över att vara tvungna att kånka instrument och förstärkare, och sen sätta oss i Edvins svinkalla Volvo. Stockholm. Lilla Baltikum.

Men vi tog oss iväg. I bilen hann jag säkert få i mig 3 liter vatten, och i Västerås stannade vi till och åt oxfilé med pepparsås på ett rätt sjyst ställe, så när vi väl var framme vid Nöjesfabriken, och Karlstad, satt visserligen gårdagens fylla kvar i munnen, men tröttheten hade faktiskt börjat lämna kroppen. Vi roddade, soundcheckade, och hann till om med att göra en radiointervju innan klockan var 20.00. Nu var det kul igen. Jag och Ward gick hem till honom, eller his mom's place rättare sagt, och duschade, sen var det ner till Nöjesfabriken igen, och ganska snart också dags för gig.

Jag gick på scen sist av oss, och jag trodde inte mina ögon. Stället var ju fullt. Det hela kändes så enormt att jag knappt visste var jag skulle ta vägen, och när vi hade börjat spela var jag så fullpumpad av adrenalin att jag hade orkat spela hela natten. Lite senare, när jag satt i logen, önskade jag faktiskt att vi hade gjort det också. Det var en av mitt livs absolut mäktigaste stunder.

Idag har vardagen slagit tillbaks med full kraft. Väckarklockor, snåla promenader till jobbet, jobbet, snåla promenader från jobbet, vara trött efter jobbet, ha lite ångest över att man jobbar på jobbet, somna, väckarklockor. Och i morgon då? Samma sak? Nä, nu hoppas jag att folk köper ordentligt av den här skivan så lirandet får vara vardag! Längtar redan till nästa helg då vi åker till Motala och spelar fredag och lördag.

Det händer inte ofta, men...

2009-10-21T17:58:00.002+02:00

Jag är ensam hemma! "Helt sjôl", som man skulle sagt i Värmland. Det hela känns ovant, lite läskigt, men samtidigt ganska kul. Ska jag ta av mig naken nu eller? Eller bajsa med öppen dörr?

Vad gör ni när ingen ser?

Sigge?

2009-10-19T22:25:00.008+02:00

Idag har jag funderat jävligt mycket på det här med rasism. Sverigedemokraten Jimmie Åkesson fick debattera mot muslimer i Aftonbladet på ett rätt olustigt sätt, och det följdes upp av 6-7 st debattartiklar av såna som Lena Mellin och den nervösa chefredaktören Jan Helin, och Reinfeldt blev såklart lite kissnödig även han, så han fick också säga sitt: att han inte vill ha ett "vi" och "dom"-tänk, utan att han snarare vill öka toleransen och nyfikenheten i samhället. Och det är ju fint, men samtidigt debatterades det ganska friskt på internetforumet Flashback, och där beskrev många s.k. etniska svenskar hur de var trötta på att "araberna", som de kallade dem, våldtog svenska tjejer och att invandrargäng snor deras ungars mobiltelefoner.

Jag tror media och politiker måste ta debatten till medel-Svenssons nivå för att stoppa Åkesson och co, annars kan det bli en tråkig höst om ett år, med val och allt. De måste ge svar på hur de tänkt att lösa de problem som finns, för det är det som diskuteras i stugorna, och just nu är det bara Sverigedemokraterna som tar upp de frågorna.

Eller är jag politiskt inkorrekt nu?

ps. LÄS det här. Väldigt vettigt. ds.

Karate

2009-10-17T17:27:00.001+02:00

Just det! Klockan tre i natt slog jag till och köpte mig en tavla. Det är min gode vän Rasmus Persson som gjort den. Ljuvlig va?

På väg hem

2009-10-17T17:13:00.001+02:00

Jag sitter på X2000, eastbound, och har en privat liten Oktoberfest här i bistron. Igår spelade vi i Göteborg med Mama Kin, och det var lite av en tidsresa. En efter en steg de in i lokalen, medlemmarna ur tonårens rövgäng från Karlstad. För en stund fick man känna sig ung och cool igen, istället för en jävla dinosaurie, och det var UNDERBART! Nu ser jag dock ändå fram emot att komma hem igen, även om det innebär att bli Jurassic Jon igen. Jag ska nämligen på Peppar med min tjej, och det förstår ju vem som helst att det är minst lika underbart. Visst, det var bättre förr, men det är ändå bäst just nu.

Dawit Isaak

2009-10-13T07:57:00.002+02:00

Ni har säkert hört om journalisten Dawit Isaak som, trots att någon rättegång aldrig har hållits, suttit fängslad i Eritrea sedan 2001. Nu bötfälls Örgryte IS på 10 000 kronor av Svenska Fotbollförbundet sedan fansen på läktarna vecklat ut en banderoll: "Free Dawit Isaak - Imprisoned in Eritrea since 2001". Tydligen får inte politiska budskap finnas på en fotbollsarena i Sverige.

Expressens chefredaktör Thomas Mattson är inte imponerad. Han har bestämt sig för att Expressen betalar böterna, och i en debattartikel skriver han: "Om förbundet tar sitt förnuft till fånga och upphäver böteskravet, så skänker vi istället pengarna till Dawit Isaaks barn. Bollen är din, Lagrell."

Nu är ju säkert Mattson en populist som vill vinna poäng åt sig själv och sin tidning, men det spelar väl inte så stor roll? Han har ju faktiskt rätt. Svenska Fotbollsförbundet skämmer ut sig, och tar de inte chansen och backar akut så lär de befästa sin position som Sveriges mest utskrattade verksamhet.

Hon har pli!

2009-10-12T09:37:00.003+02:00

Men jag har haft baconsnuvan(tror jag i alla fall) i lite drygt en vecka och även om mina feberhallisar säkert hade varit spännande ämnen att blogga kring så har inte orken funnits där.

Nu har jag dock kryat på mig ett kok(jag använder det som förstärkning till allt nu, inte bara stryk), och kommer börja skjuta ur mig inlägg som Rambo tömmer kulsprutor.

Det ni!

Dagens citat: Jag är ställd under observation, därför att jag misstänkas vara klok. - August Strindberg.

Wörmlann

2009-10-08T21:20:00.001+02:00

Barö å gratulerö Hå-Ve te fint spel. Di va bra ida varri...

Slem och Per Ledin

2009-10-08T18:50:00.003+02:00

Höstens fjärde förkylning håller mig fortfarande i sitt grepp. Snor, slem och äckelpäck, det har börjat bli vardag här hemma. Varje dag har jag försökt hitta något som kunnat distrahera mig från skiten, i tisdags var det en massa Wallander-filmer, och igår följde jag Johan Falks jakt på den undre världen i Göteborg.

Idag har vi laddat upp med Jens världsrekordsstora scones och ishockey. HV71 - Färjestads BK står på menyn, och jag tror vi är redo för att älska FBK mer än nånsin. Nedsläpp om fem minuter. Mosa Per Ledin!

Just nu...

2009-10-06T21:03:00.007+02:00

...undrar jag vad som en gång i tiden fick grundarna till företaget Ögoncacao, att välja det namn de faktiskt valde på sitt Kakao-märke. Ögoncacao är, psykologiskt sett, ett mycket skrämmande namn. Och bilden på framsidan är inte mindre läskig den. Vad är grejen?

Exhibit A

2009-10-06T20:02:00.001+02:00

Just det, jag glömde ju lägga upp bevismaterialet som styrker att Selma faktiskt ÄR världens sötaste bebis. Sova med armarna rakt upp sådär. Så tokigt!

Dum & dummare

2009-10-03T19:18:00.003+02:00

Igår stod jag och brorsan och beundrade hans tre veckor gamla bebis Selma, när vi upptäckte vilka korta ben bebisarna har.

Brorsan: Fan vad sköna dom är med de där korta benen och den där stora överkroppen.
Jag: Ja, det är fan sant. Det har dom. Och rätt stora huvuden.
Brorsan: Som fan. Det skulle vara kul att se en fullvuxen person med samma kropp.
Jag: Dvärgar har ju lite så.
Brorsan: Ja, faktiskt!
Jag: Fast de kanske inte räknas som fullvuxna i och för sig.
Brorsan: Nej, det är klart.

STRESS!

2009-10-02T18:05:00.004+02:00

Jag vill egentligen skriva ett riktigt underhållande och innehållsrikt inlägg, speciellt nu som jag lovat SKÄRPNING på bloggen. Dock är jag så otroligt stressad för tillfället. Har precis slutat jobbet och ska med ett tåg om en timme. Edwin ska hämta mig vid stationen i Karlstad, men tyvärr är det lika lätt att lära honom passa tiden som att få en blind hund att läsa.
Så jag lär inte hinna skriva något mustigt idag, tyvärr.

Men jag älskar er! Jag lovar!

Jag vill egentligen inte gnälla över att jobba kväll...

2009-10-01T19:30:00.003+02:00

...men snart drar jag en France Telecom, och kastar mig ut genom fönstret med den, för dylika tillfällen, klassiska repliken: "Geronimo!".

Vi är alla vanliga människor.

2009-10-01T15:53:00.005+02:00

Ja, det är sant. Det är redan Oktober. Och det är nu det börjar, det sju månader långa helvetet vi har varje år i Sverige, med köld, isande vindkårar, regn, snö, snöblandat regn, slask, mörker, halka, fruset snor i näsan, och så vidare.

Men ett knep jag har för att mota ångesten vid dörren är att tänka på den enkla sanningen att alla onanerar. Statsminister Reinfeldt, Zlatan, Bill Gates, Usama, Obama, ja alla drar i trumpeten någon gång.

Och det gäller ju såklart tjejer också. Tänk på det när ni går genom regn och rusk, att varje person ni möter garanterat idkar självtillfredställelse nån gång. Det gäller såklart jobbarkompisar, skolkamrater, idoler, vänner och fiender också.

Man ler garanterat några fler gånger om dagen med detta i åtanke.

ps. Dessutom fiser vi allihop. ds.

By the by

2009-09-30T10:23:00.003+02:00

Och om nån tycker att jag verkar känslig idag, och det stämmer, så beror det på att jag var på countrykonsert med Southern Skyline på Kolingen igår, och ölen var otroligt kall. Isande! Frosty! Giget, ska tilläggas, var fantastiskt även det.

Symptom för ångest: lätt illamående, kallsvettig, orolig mage, paranoid, ljuskänslig, ljudkänslig, etc.

Bomullsvantar på när man handskas med Jon idag.

Nuet, dået och senet.

2009-09-30T09:09:00.002+02:00

Jag vet inte riktigt vad som hänt med bloggen. Eller jo, det vet jag visst det. Allting började ju så bra, inspirationen flödade och vad som helst var värt att blogga om. Nu tänker jag oftast: "Äh, det kan jag väl inte blogga om... Vem skulle bry sig om det?", och det är ju livsfarligt. Självcensur kan suga balle! Skärpning on that front!

Dessutom var jag bättre på att berätta om mig själv tidigare. En blogg måste väl innehålla ett visst självutlämnande drag för att överhuvudtaget vara intressant, eller? Och här sitter jag och har skaffat tjej, och det vet inte ens ni om. Så kasst! Hon heter Elin, och är för mig vad Pernilla Wiberg var för 90-talet: Fucking essential! Jag frågade henne igår om jag skulle lägga ner den här bloggen, eller ta tag i saken och göra den bättre än någonsin. Och eftersom jag sitter här och skriver kanske ni kan gissa vad hon svarade? Just det: "blogga vidare, blogga bättre, och blogga oftare". Ord och inga visor. Lika bra att lyda.

Men vad skönt, då fick jag det off my chest. Nu kan ni spänna fast säkerhetsbältena allihopa, för nu åker vi.

ps. STORT grattis till farmor som fyllde 80 år igår. Hon leve, hipp hipp, HURRA HURRA HURRA HURRA!! ds.

I staden

2009-09-29T12:12:00.003+02:00

Kolla här! Jag är faktiskt lite cool ändå!

Det här är vår andra singel från debutskivan vi släpper i slutet på Oktober. Vi kommer fira för fulla muggar både fredagen den 23:e Oktober, på Harry B James i Stockholm, och den 24:e Oktober på Nöjesfabriken i Karlstad. Ni kommer väl?

Vid liv!

2009-09-28T08:08:00.002+02:00

Hej, och nej! Jag är inte död. Däremot har en förkylning gjort vad den kunnat för att ta kål mig, men vi Stinnerbomare är nog gjorda av starkare krut än så. Ni kanske känner av det ni också, såhär i början av hösten: snörvlet i näsan, kittlet i halsen och kanske framför allt orkeslösheten. Jag är ledsen över att behöva erkänna det, men när jag blir sjuk, då åker bloggen neråt på prioriteringslistan lika snabbt som ryggläge-i-soffan far uppåt.

Nu har jag dock ridit ut den värsta stormen, och är redo igen. Det är väl med mig och min blogg lite som med Peter Forsberg och hans fot, men when all is said and done så har jag också avgjort i sudden death. Vänta bara.

Nu lär väl sändningen kollapsa bara för det...

2009-09-21T16:22:00.003+02:00

...Men bara så ni vet så kan man se Färjestads BK(Världens bästa, coolaste, och vackraste ishockeylag) mot Skellefteå AIK live på SVT play ikväll klockan 19.00.

Keep it on a low-low så inte varenda jävel går in och segar ner sändningen för oss.

Om one-liners kunde döda

2009-09-21T16:19:00.003+02:00

Testa den här nästa gång du ska mobba nån elak jävel:

Men du rå, du luktar ju så äckligt att fisarna håller andan när du går förbi!

Och som alltid när det gäller bra mobbing: se till att du har minst en till mobbare i publiken som hånfullt kan gapskratta åt mobboffret. Det dubblerar, nej tripplar, effekten.

Nytt leg/mugshot

2009-09-18T16:29:00.001+02:00

Det var visserligen i Juli jag fick nytt id-kort, men nu upptäcker jag att nåt måste ha gått fel. Ena näsborren är ju dubbelt så stor som den andra! Så ser jag ju inte ut. Jävla skuggskit. Blir de här korten någonsin bra?

När man har riktigt tråkigt på jobbet...

2009-09-17T14:31:00.002+02:00

...kan man gå in på toaletten och göra grimaser åt sig själv i spegeln. Roas man inte av själva grimaserna så skrattar man till slut åt att man står och gör grimaser. Ensam. Åt sig själv. På en toalett på jobbet.

Så funkar jag i alla fall.

There's a thin line between...

2009-09-17T10:45:00.004+02:00

Satt och funderade på det här med boxning. Det sägs ju att man blir rejält dum i huvudet av alla de där smällarna i huvudet, och det låter ju inte direkt osannolikt, eller hur? Det intressanta är att de lyckas hålla ögonen öppna hela tiden när slagen kommer, vilket i och för sig verkar vara praktiskt ur försvarssynpunkt, men som samtidigt känns jävligt korkat.

Jag menar, skulle det stå en muskulös best på 110kg framför mig och mata knytnävsslag så skulle jag blunda varenda gång handsken for mot ansiktet på mig. Men så gör inte boxarna. Och då undrar jag: måste man inte vara jävligt dum i huvudet för att inte blinka när någon försöker slå in ens näsben? Min teori är alltså att man inte blir dum i huvudet av att boxas, utan att man måste vara bra dum i huvudet från the get-go för att överhuvudtaget lyckas med sporten. Eller?

Första dagen

2009-09-15T12:37:00.004+02:00

"Jag har en nyvunnen respect för alla mothers out there nu alltså" - Magnus Stinnerbom, 2009-09-15, 08.37.

Min bror Magnus och hans fru Sophia blev föräldrar till en fantastiskt vacker och helt frisk liten flicka i morse, och jag, mina kära vänner, har gått och blivit farbror. Farbror Jon.

Nu kan inte helgen komma fort nog, så jag får åka hem och hålla henne. Och den här bloggen lär väl ta en helvändning á la Schulman och bli en Farbror-blogg.

MMS från de nyblivna föräldrna i morse:

Här är hon, vår lilla prinsessa. 06.50 kom hon, 51cm lång, 3325g. Allt bra med oss alla!
Kram

Bitter?

2009-09-13T18:12:00.002+02:00

Helgen i Karlstad kan sammanfattas med orden(och det jävligt feta bandet) Status Quo. Edvin var som vanligt kvardröjd på jobbet, så repandet uteblev på fredagen, Elias hade lika mycket energi och lika lite vett som vanligt, och Ward dominerade varenda sekund han närvarade i med sin lika oförklarliga som självklara pondus.

På lördagkvällen tog jag ett sent(såklart) tåg hem. Väl hemma kröp jag ner i sängen sådär typiskt lite-för-sent, fick slita som ett djur för att en ta mig upp i morse, och var en obligatorisk fem-minutare sen till jobbet.

Om jag är bitter över att ha jobbat en Söndag? Inte alls.

I Värmland

2009-09-12T01:39:00.002+02:00

Jag sitter med Edwin och Elias i den förstnämndes lägenhet. Det är högljudda diskussioner i köket, om allt emellan himmel och jord. Otroligt spännande, men jag får återkomma.

Prosit

2009-09-10T12:04:00.003+02:00

Jag har inte riktigt kunnat sluta tänka på min hatblogg. Ni som följer min blogg vet att jag läser, och hatar, en blogg som en person i Karlstad skriver. Det är en blogg som är så förstoppad av narcissism, ängslighet och en närmast pervers önskan att vara "inne", att jag läser med skräckblandad förtjusning. Och trots mitt förakt vill jag bara ha mer och mer.

Lite tidigare idag funderade jag på när jag själv la ner projektet "att bli coolast i Karlstad". Det är ju faktiskt så att jag själv sprungit runt på stan och försökt hävda mig, även om jag inte varit intressarad av att ingå i någon sorts krogelit. Jag var väl för insnöad på Mötley Crüe för att ens kunna stava till "Stureplanskomplex", men jag kan tänka mig att det var samma osäkerhet som fick mig att vilja till 80-talets Los Angeles, som gör att att bloggaren vill sitta på Riche med en ölkorv för 100 spänn i röven. Det är ju faktiskt så att när man själv inte känner sig så häftig innerst inne så försöker man efterlikna dem som man tycker verkar självsäkra. Och det är väl så idoliseringen startar, som i djungelboken: "Jag vill va som duuuhuu".

Men för att återgå till den initiala frågan: När slutade jag själv att försöka vara frän? Och jag tror att det kommer stegvis det där. Jag upptäcker ju saker varenda dag som är ett bevis på att jag inte är Vince Neil. Visst, jag kan ta på mig en skinnpaj och ha långt hår och se precis sådär sluskig ut som man ska, men när jag går ut en solig dag så nyser jag. Just det, jag nyser. Stark ljus = prosit. Och det förstår ju vem som helst att en rockstjärna inte nyser så fort han går utanför dörren.

Det finns hur många exempel som helst: Jag tycker om att plocka svamp, inte så glammigt. Jag kan rätt vad det är få en inombordarfinne i näsan, nu pirrar det till i groupietrosorna, va? Ja, ni fattar. Man vaknar upp och inser att man är en vanlig människa, och att även de man ser upp till är vanliga människor, och så slutar man.

Så jag följer även min hatblogg med ett visst mått av spänning: kommer bloggaren att växa upp?

Ward

2009-09-09T22:05:00.005+02:00

Idag kom det, apropå det föregående inlägget, ett intressant tips bland kommentarerna:

"Mia sa...

Raggit... Tipsa Ward!"

När jag lite senare skrev ett mail till just Ward passade jag på att följa Mias råd. Det tog bara några minuter, och sedan hade jag svar:

"Kamaan! Donn bollshitt mi!! Bearnaise!??! Det blir filmkväll ikväll ändå då.

Tack för numret, ringer honom på stört!

-Weird"

...Och i världens världens vidrigaste nation är Wierd president.

Men va fan!

2009-09-08T18:38:00.001+02:00

Nu är det bevisat, vi är världens vidrigaste nation.

Ford Fairlane

2009-09-08T15:27:00.006+02:00

Hur man förklarar att man är coolast i världen? Fråga Andrew Dice Clay som Ford Fairlane i filmen med samma namn:

"Clint Eastwood? I fucked him. Ooaw!"

Eftersom det är så jävla poppis...

2009-09-04T12:14:00.002+02:00

Jag tänkte haka på en trend! Jag vet inte om ni tänkt på det men det har blivit jävligt populärt att citera. Man kan se det i bloggar, i e-mailsignaturer, i krönikor, ja lite här och var helt enkelt. Och eftersom jag naturligtvis inte vill vara sämre tänkte jag också citera lite.

Jag börjar med en favorit från en av Sveriges största filmstjärnor någonsin, Dolph Lundgren, som på frågan hur han lyckats bibehålla sin otroliga fysik genom åren svarar:

"Enkelt. Jag äter frukost som en kung, lunch som en prins och middag som en tiggare."

Hårdrock!

2009-09-04T10:57:00.004+02:00

Kolla in det här då! Det här är patchen som man får med om man förbokar vår debutskiva "In the city", vilket man för övrigt kan göra HÄR. Men kolla på den! Klicka upp och granska! Har ni någonsin sett ett snyggare patch? Jag vill nästan gå så långt som att säga att det är först nu som Mama Kin blivit ett riktigt hårdrocksband. Ja, så är det tamigfan! Fuck Lemmy, här kommer jag.

Kickstart my friday

2009-09-04T08:34:00.002+02:00

Jag vet inte riktigt hur jag ska få fart på den här fredagen, om det är en yoghurt som behövs eller bara en kopp kaffe till. Klart är i alla fall att jag är trött på att vara trött. Igår kom jag hem halv tio, genomblöt efter att ha gått hem i en av årets första höstskurar, och eftersom jag började 07.45 i morse hann jag inte med så mycket mer än ett parti Betapet, och ett par ljuvliga mackor med salami, ost och grönsaker, som Elin och Jens hade förberett när jag kom hem.

Så några timmars sömn och sen tillbaks framför datorn. Tillbaks till "Välkommen, mitt namn är Jon Stinnerbom, hur kan jag hjälpa dig?". Inte konstigt att man är trött egentligen.

Men ikväll kommer ju mamma Inger och pappa Leif till stan, och vi ska ju på Den Gyldene Freden och äta gott, må gott och skratta gott. Det finns ingen tid för trötthet då!

Nä, det får bli en yoghurt. Det är viktigt att så tidigt på dan som möjligt börja töja ut magsäcken när man senare på kvällen ska smörja kråset. Har jag hört.

Nu kanske jag blir lite äcklig...

2009-09-02T19:30:00.003+02:00

Eller fistfuckad av Iron Mike Ty... nä, jag klarar det fan inte.

Congas

2009-09-02T19:26:00.001+02:00

Har ni tänkt på hur ont det ska göra att få en örfil av en congaslirare? They have hands of steel, I tell you! Steel!

Förresten

2009-09-01T13:58:00.002+02:00

Heter det "att jobba" pga av att det är jävligt jobbigt? Hönan och ägget, liksom?

Karma = blommor

2009-09-01T11:11:00.003+02:00

Nu ska ni få höra ett exempel på hur Karma fungerar! Jag har nämligen stött på Karma i vardagen, och tro det eller ej, det är inte riktigt lika häftigt som hypen påstår.

I Lördags gick jag, Dio och Elin ner till Farsta centrum. Vi skulle köpa lite öl, åka in och hjälpa Mats att flyttstäda lite grann, och sen skulle vi vidare och kolla på Midnight Scraper på Sollentuna Blues & Rockfestival. När vi närmar oss centrum ser jag något ligga på marken, jag går fram och upptäcker att det är ett bankomatkort, och plockar upp det. Namnet på kortet var ganska ovanligt, så jag prövade att ringa Eniro och se om det fanns något med det namnet i Stockholmsområdet. Och mycket riktigt, kortets innehavare bodde i Skarpnäck, och efter att ha ringt hem till henne och fått pratat med hennes son fick jag ett mobilnummer. Tyvärr svarade hon inte, men jag pratade in ett meddelande.

Ni kan säkert räkna ut vad som hände sen. Jo, vi åkte in och drack öl, hjälpte Mats att flyttstäda, och fortsatte ut till Sollentuna. Såklart. Men lite senare under dagen ringde hon upp och vi bestämde att vi skulle ses på söndags förmiddagen så hon kunde få kortet.

Och kolla här! När jag rasade ner till centrum iförd mjukisbyxor och rufsigt hår möttes jag av en strålande glad kvinna, och hon hade köpt blommor:

Men även om Karma egentligen inte är mer än en blombukett, så måste jag erkänna att den buketten gjorde mig lycklig. Och lägenheten har känts lite ljuvligare sen dess.

Nu-pan

2009-08-27T20:11:00.001+02:00

Vitello!

Min nya bästa kompis

2009-08-27T17:10:00.002+02:00

Det är något av det absolut härligaste jag vet, ni vet när man lyssnat så mycket på sina husgudar att det inte längre är riktigt, riktigt lika bra, och att man i det läget snubblar över en ny artist, eller ett nytt band. För visst händer det inte lika ofta längre? Jag själv blir bara mer och mer kräsen för varje dag när det kommer till musik.

Men nu har det alltså hänt igen! Det känns som jag varit en blind man som precis fått synen åter, och svaret på mina böner heter: CURTIS MAYFIELD.

Ni som vet vad som är bra för er kollar genast in skivan Superfly. Och ni andra, tja, ni kan väl sluta läsa den här bloggen och sätta er och onanera i er egen avföring eller nåt...

Nä, nu sticker jag till Lo Scudetto och smörjer kråset.

Man vet att man är lite slösaktig dagarna efter löning när man...

2009-08-26T18:46:00.003+02:00

helt plötsligt sitter med ett Spotify Premium.

Let it bleed

2009-08-25T13:35:00.004+02:00

Lön! Nu ska här firas!

Jag vet inte vad jag gör för fel, men jag har samma problem med pengar som en blödarsjuk har med blod. Det koagulerar liksom aldrig, utan bara blöder och blöder. Efter hyran, telefonräkningen och IKEA-lånet radar de upp sig, de oförutsedda utgifterna: Videoinspelningen(några tusen per bandmedlem), nya hygienartiklar(att tappa bort sin necessär kan bli en sann förlustaffär), och [infoga valfritt fyllebeslut här].

Så innan pengarna är slut igen: Lön! Nu ska här firas!

- Mmm, det är dill.

2009-08-25T11:31:00.003+02:00

I brist på något kul att skriva, har jag istället något kul att visa:

Ny plan!

2009-08-25T10:06:00.003+02:00

Förlåt morsan, förlåt farsan, förlåt brorsan och förlåt Fia! Men helgens bravader har totalt slitit ut mig. Jag kommer inte orka med en massa tågresande hem till Örbäck i helgen, det är dags för lite good old ledighet för en gångs skull!

Och nu har Snake tipsat om att han, Flinth, Davva, Andy och Perry ska till Stockholm i helgen för att spela på det här:

Ja, ni fattar ju själva. Det är klart att man ska sitta på en gräsplätt med en medhavd öl-picknick, se på sydstadsrock och njuta av sommarens sista solsken. Och att dessutom Salo, Willie och Hank ska spela med Southern Skyline understryker egentligen bara hur ljuvligt det här kan bli.

Familjen, vi får synas i september istället!

Sonic Boom

2009-08-24T15:56:00.001+02:00

Nej, vi ger aldrig upp. Nej, vi börjar aldrig tveka. Nej, de är inte för gamla.

Världens sexigaste band släpper ännu en skiva, och ja, den KOMMER VARA SKITBRA: